Här har det inte varit speciellt mycket aktivitet på alldeles för länge. Men, tiden finns inte riktigt.

"Fem huvud med mörka ögon. Ngt framskjuten skuldra.
Välkroppad. Bra rygglinje men svansen kunde sitta högre upp.
Rör sig lite trångt."

Glömde visst skriva det i förra inlägget.
Idag ska vi iaf ta tåget hem. Har precis kommit in från en skogspromenad och jag ska först stoppa henne i badet och därefter mig själv.

Tänkte att jag snabbt skulle uppdatera lite vad Cookie har haft för sig på sista tiden då hon har fått varit hemma hos mamma i Falun.
Vi var ju på utställning i Västerås, Cookies första officiella. Vi är jättenöjda med hennes insatts, hon fick fin kritik och uppförde sig exceptionellt bra.
Kritiken löd:

Vackraste Cookie.

 

Jag värmde upp lite med henne, men väl inne i ringen överlämnade jag det till mamma.

 

Dommaren känner igenom Cookie.

 

Efter utställningen åkte vi till hamnen och tog lite bilder. Försökte få ett uppställt på Cookie, men hon tyckte inte det var speciellt roligt.

 

Pralin däremot ställde upp sig så fint.

 

Vågorna däremot tyckte Cookie var helt fantastiskt roliga! Men ändå lite läskiga.

 

Sand är också fantastiskt roligt. Det går så bra att gräva i det.

 

Sista April kom mamma ner till Örebro med alla tre hundar då Pralin skulle ställas på en boxerspecial. Det som är bra med min gata i Örebro är att det bara är ungdomar som bor där och ingen av dem har något behov av att smälla smällare eller raketer. Det har fullt sjå med att inte alldeles för mycket alkohol. Det betydde alltså att det blev en skottfri valborg och vi var glada.
1:a Maj var vi på boxerutställning och hejjade på stora syster Pralin. Vi passade även på att få lite träning då Cookie fick sitta med och titta på de stora boxrarna.

Det blåste och var kallt.

 

Cookie höll stenkoll på Pralin när Pralin var i ringen.

 

Och bäst utsikt från man ju från upphöjd mark.

 

Vacker är hon min skrot.

 

Speciellt när pälsen blåser i vinden. Det var lite synd att hon inte var i ordninggjord den här gången. Då hade det blivit riktigt läckra kort.

 

Medans Pralin väntade på att bli individuellt bedömd passde de på att leka lite.

 

Fantastiskt hur roligt de kan ha trots att det är så stor viktskillnad.

 

Slutligen vill jag visa en bild som mamma publicerat på hennes blogg:

Morfar och Cookie. Kärlek på hög nivå.

Och min morfar som alltid svurit över dessa knähundar och inte sällan refererat till dem som katter. Men när han kommer in till oss så finns det inget tvivel om att Cookie fångats hans hjärta.

 

Nu till veckan ska Cookie äntligen följa med ner till Örebro. Jag har planerat att sitta i stadsparken med henne alldeles för mycket och bara vara. ♥

 

 

Imorgon ska jag äntligen få träffa min Cookie!
Hon är på semester uppe i Falun eftersom jag har så fullt upp i skolan.
Men imorgon ska jag möta upp mamma och Elin i Västerås för utställning.
Det blir Cookies första officiella, det blir riktigt spännande. Vi har inga som helst förhoppningar, bara hon vill springa är vi lyckliga!

Uppdaterar snart.
Vill ni ha koll på vad Cookie gör om dagarna kan ni alltid kolla in mammas blogg:
http://wellanskennel.blogg.se

Japp, i Fredags åkte jag och mamma ner till Örebro i skitväder eftersom vi skulle ställa ut på Söndagen.
Träffade Maria och Tobias på Lördagen, det var trevligt.
Gick upp toktidigt på Söndagen och var först vid kinesringen, men det var nog bra då vi hann leka och spana på allt.
När det sedan var Cookies tur så gick det riktigt riktigt bra! HON SPRANG och skötte sig utomordentligt om man jämför med första utställningen.
Jag är så stolt över min skatt, hon var så duktigt.
Fin kritik fick vi också. Christer Ivarsson såg allt verkligen, så vi är supernöjda med vår rplacering, reserv med HP.
Så här löd kritiken i alla fall:
"Feminin tik av bra typ och storlek. Kunde önska mer längd i nospartiet och mindre ögon. Bra hals, bra rygg, normala vinklar fram och bak. Något tunn, behöver fylla ut mer i kroppen. Skulle önska rakare fram. Bra päls och färg. Ostabil i sina rörelser behöver få lite mer självförtroende."

Vi är supernöjda med dagen då vi redan gjort framsteg från förra utställningen. Så nu är det bara att arbeta på. Dessvärre kan jag inte visa några kort då de är på mammas kamera hemma i Falun.
Bjuder istället på en bild från sjön hemma i Falun:

Jajjemen, nu har vi åkt på sportlov i Falun.
Här fyller vi dagarna med bus bus bus och bus i snö.
Det är så roligt att se hur hon och Pralin plöjer fram i snön som små mini plogbilar och det är så skönt att kunna gå på skogspromenader och ha henne lös. Det är verkligen något jag saknar när vi är i örebro.

Får se om hon får vara här efter nästa helg eller hur det blir. Måste höra med hennes kontaktfamilj också, för jag har varenda helg uppbokad Mars igenom. Men det ska vi nog lösa på ett eller annat sätt.

Är så spänd inför utställningen om en vecka. Hoppas så att hon inte fryser till is så där igen. Skulle vara så trevligt om hon ville röra på sig frivilligt. Men, som min kloka mor sa:
"Det går ju bra när ni är på stan och det är mycket folk. Så det får vi gå efter då också. Hon kan gå."
Mamma är dessutom på föreläsning för henne som slänger påsar och nycklar på hundarna. Så hon kanske får med sig något litet knep hem.

Japp, igår var vi ute på promenad och får ett hundmöte. Det är en kille med en liten spetsliknande sak som skällde i massor och en stor nyfiken. Han försöker få tyst på den lilla hunden, vilket gör att den stora kommer för nära. Cookie känner sig trängd och slänger sig för att komma fram, jag hade kopplet låst eftersom hon alltid ska slänga sig emot hundarna först. Hinner inte släppa på spärren och Cookie känner sig trängd, vråååålar massor som om hunden håller på att slita henne i stycken.
FAN! Det var precis det här som inte fick hända! Och nu har det hänt!
Vad har det resulterat i? Jo, nu är hon ännu mer paranoid och morrar och skäller på ALLT. HELVETE är allt jag har att säga. Det fick ju inte hända! Gah!
Så fort hon ser en människa nu så skäller hon lungorna ur sig, det gjorde hon inte innan. Kul, 17 steg bakåt..

Åkte i alla fall in till Jeanette och gick med Andros och Tonic och då gick det lika som det brukar. Hon tycker det är skitkul att leka med dem på håll. Hon springer som en idiot och de springer efter, det är roligt. Men när de får tag på henne är inte lika roligt. Men med lite mer träning så kommer nog det där fungera bra i allafall. Är väl lika med promenaderna, får väl gå till jag kräks.

Håll tummarna för att vi får ordning på det här så min vackra Cookie får visa sitt rätta jag.
haha hennes rätta jag ja, ska filma henne och kombo när de härjar i soffan, så glad vill jag alltid ha mitt hjärta!

Idag trotsade vi stormen och snön för att möta upp Ida, Jeanette, Andros, Tonic, Kaia och Luna vid hunddagiset som öppnat ett kafé.
Det var väldigt trevligt och Cookie tyckte det nog var helt okej fast hundarna fortfarande är liite läskiga. Med lite mer träning så går det nog suveränt.

Vi fikade och hundarna härjade runt, de försökte väl mest lägga slag på grisknorrarna Andros och Tonic hade fått. Prövade lite aktivitets leksaker också. Cookie tittade på avstånd, lite ute på kanten trivs hon.
Imorgon blir en väldigt tråkig dag för lillkakan. Jag har skola hela dagen så hon får väl ligga och sova större delen av dagen. Men sånt är livet när man är studenthund.

Tack för en suverän dag!

Idag har Cookie fått varit på besök hos Jeanette, Andros och Tonic. Jag skulle ner på stan och krångla med lite telefoner, så jag tänkte att jag skulle chansa och höra om hon inte ville vara lite barnvakt.

Cookie förvånade mig som vanligt. När vi kom dit betedde hon sig som jag hade förväntat mig, kröp ihop bakom mig och visade tänderna åt pojkarna. Men sen helt plötsligt när vi hade setat och pratat en stund på golvet gick hon helt sonika in i de andra rummen och började kolla, brydde sig inte alls om vart jag var.
Jag gick ner på stan och gjorde mina ärenden, och det gjorde mig verkligen glad att det hade gått bra när jag kom tillbaka. Vore helt suveränt om hon började lite på grabbarna grus.
Vi ska träffa dem imorgon igen, det ska bli riktigt roligt!

Igår var vi iväg på vår första utställning.
Den hölls i Tottohallen i Borlänge. Vi såg till att vara där i tid och tur var väl det eftersom Cookie totalvägrade gå så fort vi kom innanför dörrarna. Det hjälpte ju knappast att det var klinkersgolv som hon inte går på annars. Förkrossad fick jag bära henne och vi slog läger mellan ring 1 och 2.
Jag och mamma började gå rundor med henne på de lite mer hundtomma golvytorna. Hon tvärstannade och vägrade röra fötterna.

Efter någon timme var det Pralins tur att gå in i ringen. Hon skötte sig exemplariskt och fick HP, BIR och jättefin kritik.
Så småningom var det Cookies tur och trots att vi hade fått henne att gå utanför ringen bland hundarna blev det många tvärstop. Trots detta fick hon HP och vann även konkurrensen även fast hon helst inte ville gå. Fick uppmaningar av dommaren att träna henne i detta då hon tyckte att hon var på tok för fin för att ha ett sådant beteende på utställningar. det här var ju verkligen något jag tog till mig, för om hon som 6 månaders valp kan bli BIR Valp trots att hon inte rör sig speciellt fint emellanåt. Hur bra skulle det inte gå om hon var så charmig som bara hon kan vara då?
Både hon och Pralin blev dessutom nominerade till sötaste tik.
När det var dax för BIS valp klarde mamma och Cookie första gallringen, men sen fick de gå ut utan placering. Vilket var väntat då man knappast kan ta fram en BIS som inte vill springa..

Efter det var det dax för sötaste tik, och då fick både jag och mamma kliva ut med Cookie och Pralin på en gång. Men jag vet ju att om Cookie hade haft sitt vanliga beteende hade vi helt klart vunnit den tävlingen ;)

Pralin blev placerad femma i sin grupp och vi är trots allt väldigt nöjda med våra hundar.

Jag är dessutom missnöjd med mig själv så nu ska jag hem och läsa varenda hundbok jag kan komma över så att jag vet hur jag ska undvika att Cookie går in i sitt "jag finns inte" tillstånd.
Det är nämligen så hon gör när hon tycker något är obehagligt. Hon stänger av. Drar sig undan. Det vill jag ha bort. Jag vill att om hon tycker något är obehagligt så ska hon i alla fall lita så pass mycket på mig att vi slipper sånna här situationer. Mycket träning framför oss nu!

 

 

Cookies kritik löd:

Trevlig modell, vackert huvud. Välvinklad, rör sig mkt bra när hon vill.

Idag har Cookie fått följa med hem till mina kompis Sofie och hennes 2 veckors lilla bebis Amanda.
Cookie tyckte det var jättespännande hemma där, kanske mest för att sonen Lukas rum var som ett stort äventyrsland. Men när vi satte oss och fikade så somnade hon nedanför mina fötter, som sagt. Så skönt att ha en hund som finner sig till rätta. Rätt kul att se hur hon direkt drog iväga och utforskade hela lägenheten utan att ens kolla om jag var med på noterna. En ganska ordentligt självständig dam är det.

När Amanda däremot vaknade blev hon lite fundersam och lämnade rummet för säkerhetsskull, ifall det som lät var ett eldsprutande monster.

Vi fick träna att gå i trapphus där också, tror det tog 5 minuter att gå en bit som är 2 meter, men vi tog oss fram i alla fall. Frolic är en bra sak.
När vi däremot lämnade Sofie gick det betydligt lättare och hon hade bara en lite lägre tyngdpunkt än annars.

Nu ska jag klä på mig och gå ner och se ifall mormor vill med ut på en tur på sparken. Eller ja, jag går nog och mormor åker spark. Tvivlar på att Russin och Pralin stannar om jag ber dem nämligen.

Ikväll ska här badas! Ska försöka dokumentera hennes första utställning så gott som möjligt.

Kramar Emelie och Cookie!

Förresten, vad tycker ni om designen? Jag och lillebror klistrade ihop den igår.

En sak jag verkligen älskar med Cookie är att hon finner sig i det mesta.
Vi har ju åkt tåg sen hon var 9 veckor, och det har aldrig varit några som helst problem.
Så fort vi kommer in på tåget vet hon vad det är som gäller.
Hon lägger sig så snällt i hennes bärväska och där ligger hon tills vi kommer fram. Hur skönt är inte det?

Börjar däremot bli trött på de ständiga frågorna:

• Vad är det för ras?
• Varför har den hår?
• Vad har den på öronen?
• Är det en han eller en hon?
• Hur gammal är hon

Börjar verkligen bli tjatigt. Speciellt tillsammans med alla som utbrister:
"Men duuuuuuuu vilken sööööööt!!!!"
Vad ska man säga lixom? Tack? Jag vet? Näe, jobbigt.
Ska bli så skönt att komma hem till familjen och hundarna.

Var ledig från skolan idag, så då åkte vi in och gic k på promenad med Jeanette och Ida. Dessvärre tyckte någon att mer snö behövdes så det vräkte ner snö. Men det rörde inte hundarna ryggen speciellt mycket. De for runt som galningar ändå. Eller ja, inte Cookie då. Hon tyckte de var läskiga ändå, fast de bara ville busa med henne.
Men jag kämpar på, så länge jag ser att glädjen finns där stundvis tills någon tittar på henne så kommer vi fortsätta umgås med andra hundar. Eller ja, det kommer vi ju alltid göra. Men man får ju tänka på ett annat sätt om hon blir ett sånt där nervvrak som kissar på sig så fort någon tittar på henne. Men det är ingen fara, hon har ju bra psyke.

Efter promenaden passade vi på att gå på marknad. Perfekt träning för Cookie som tycker människor är lite väl stora i trängda utrymmen. Nu kommer hon nog sova som en liten bebis här hemma så fort hon har torkat sig klar och finner sig till ro. Skönt.

Jag måste nämligen packa eftersom vi åker till Falun imorgon! Yey!
Första utställningen på Lördag! Det ska bli så roligt!

Kramar Emelie och Cookie