Cookie

Har precis kommit in från vår förmiddagspromenad. Tränade dessutom på att ha henne lös, lekte med andra ord godisautomat och hon tyckte det var hur soft som helst att om hon bara kom till mig proppade jag i henne godis. Men min plan funkade och om jag sa Cookie frös hon i rörelsen för att sen rusa tillbaka till mig för mer GODIS! Tänk om det kunde vara så smidigt för alltid? Huuuur underbart vore inte det?

Hon fick dock gå kopplad vid vägarna samt vid ett vägarbete. Tänkte vi skulle gå förbi där eftersom det lät ritkigt läskigt, till och med jag funderade på vad fan det var som lät. Lät som en kvinna som skrek lite halvkvävt, men det var alltså en lift som lastbilen hade. Dessvärre tog ekipaget upp hela vägen och vi fick gå en annan väg.
Lite stöddig blev hon när vi mötte en stooor svart hund, kanske inte bästa val av gruff, men men lite sånt är det väl när de är valpar och odödliga också ;)

Verkar som om hon börjar förstå innebärden av mattes mycket ilskna nej också. Tro det eller ej så slutar hon faktiskt attackera mina stackars byxor om jag säger till på skarpen. Det är ett steg i rätt riktning.

Tror hon ska få kalasa på ett grisöra när jag är i skolan så Camilla får plugga i fred, det brukar hålla henne sysselsatt någon timme i alla fall.

Kramar Emelie och Cookie